jagochlina

Hej hopp! (som min irdottslärare lärare alltid sa) Ibland känns det lite hopplöst det här. Efter en veckas influensa trodde jag att jag hade haft mitt soffhäng och att hostattackerna tagit slut men idag känns det som att allt börjar om IGEN. Såhär går det kära vänner när jag är ute och svirar om nätterna. Det är bara att acceptera att jag inte är som alla andra. Just nu är jag som en skör tråd, typ en tandtråd som går av om man drar i den lite för hårt. Jag har insett att det här inte funkar (det har jag iofs insett kanske hundra gånger) men nu har det gått över gränsen. Vad jag behöver är ett liv UTAN alkohol, socker och taskiga rutiner. Jag behöver må bra, få tillräckligt med friskluft, röra på mig, umgås med dom som får mig att må bra och sist men inte minst eliminera ALLA dåliga tankar. Jag ska bli stark som ett tjockt rep, nu är det slut på tandtrådsliv. Jag tänker trösta mig med att gå på bio ikväll och åka till Gran Canaria på fredag! Nu lovar jag er att sluta upp med klagomål och trista ord. Från och med imorgon får ni se på andra bullar. Den dagen jag känner mig högt över skyarna lovar jag att bjuda in er alla på ett stort kärlekskalas med massor av kramar. Våren är kommen och det är min årstid, den kommer att vara till stor hjälp. Jag vill ju sprudla tillsammans med fåglarnas kvitter och vårsolens starka solstrålar. KRAM PÅ ER

Hej hopp! Idag har jag och Hanna firat två saker! 1. Att det bara är tio dagar innan vi sticker till sol, värme och avkoppling. 2. Vårsolen! Sushi och kaffe smakade bättre än något annat skulle gjort en dag som denna. Det tar på krafterna efter en veckas sjukdom, så när jag läste ELLE och bläddrade på datorn samtidigt slutade det med att jag somnade, så en tupplur har jag lyckas klämma in också. Ikväll ska jag hem till Karolina och Johan, jag ska alltså HEM till dom! Ska bli så spännande att se deras nya lägenhet. Tänk så fort alla runt omkring mig blir vuxna, idag träffade jag på en kär vän som redan hunnit med att bli pappa till en söt bebis jag hade turen att få klappa. När ska jag växa upp och bli vuxen då? Jag har ju ett jobb och jag har en lägenhet (snart) men jag känner mig så långt ifrån vuxen det bara går att bli! Räknas det bara om man har en karl och bil? Eller en karl MED bil? Isåfall måste jag lägga på några kål... fast jag vet inte när jag tänker efter så vill jag nog inte bli vuxen riktigt än.
Jag tror jag ska satsa på att bli exta barnslig istället. :) JALLABYE!

Att JAG är JAG!

Att jag tänker gå till jobbet idag!
Saknar alla mina fina kollegor som alltid får mig att må bra!

Nu sätter jag stopp, nu får det vara nog. Nu har det nått höjden av alla berg och toppar. Efter fem långa dagar i soffläge, sitta, ligga, sitta, ligga på sida, ligga på rygg, halvsitta, sitta på ett ben, sitta på knä... variationen är oändlig. Jag har skavsår i röven. Jag har ont, det värker i svanskotan för jag har suttit på arslet för länge. Jag har sovit så många timmar att jag tappat räkningen för länge sen, jag har drömt så mycket sjukt att jag inte kommer ihåg ett piss. Jag har aldrig förr varit tyst under en såhär lång period och jag kan inte minnas jag senast kände mig så spechless!!! Är rädd att jag tappat min talförmåga på kuppen...

Jag har varit en ful skalbagge som inte funnit sin funktion i kretsloppet, överflödig och menlös. Jag har väntat på att få gå vidare till nästa fas, jag tror alla skalbaggar hoppas på att få bli något vackrare och viktigare i nästa jordeliv?! En fjäril.
INATT så kände jag hur något magiskt hände, nu snackar vi inte om något stort mirakel, men jag har fått tillbaks en del av min röst, en del av mitt hopp om livet, en del av mig har kommit tillbaks. För mig är det stort.
För att reda ut det här en gång för alla, just nu kan man säga att jag är hälften skalbagge och hälften fjäril. Ett mellanläge, men mer åt skalbaggehållet. 

Det är NU jag måste hejda mig, när jag kommit till det är stadiet. Nu vill jag göra allting. Det är det fina med mig, minsta lilla friskhetstecken gör att jag tror att jag kan ta mina vingar och flyga iväg och göra vad jag vill. Tur att förståndet inte försvann med rövontet, annars skulle jag redan va ute på en joggingtur vid det här laget.
Nu vill jag inte vara skalbagge längre, dom är fula tråkiga och luktar säkert illa.

P.s Om en vecka fyller jag år

Enligt min tro så kan man bli kvitt kroppens elaka baciller och virus liite fortare genom detta enkla recept. En nypa frisk luft, ett par glada solstrålar som värmer och för att inte tala om att låta fåglarna sjunga några vårmelodier för våra sönderstressade öron. Då har man tillfredställt alla sina sinnen utan den minsta ansträngning. D-vitamin-check, nytt fräsht syre att syresätta hjärnan och blodet med- check OCH årets första vårkänslor som är livsviktiga- check!

 Att sitta ner på första parkett med bästa möjliga solläge och iaktta hur vår gigantiska studsmatta vi har på tomten sakta men säkert återigen tar form efter vinterns plågsamma kyla var dagens höjdpunkt. Att jag sen måste viska och skriva lappar när jag ska kommunicera med någon är ett annat problem!
KRAM PÅ ER