jagochlina

Herregud, jag vet inte hur länge sen det var jag sov, jag har missat några dygn, jag vet inte vad det är för dag och jag vet knappt vad klockan är ... men hemma är jag iallafall! Jag är överlycklig att jag överlevde flygresan. OCH vem tror ni inte jag träffar på i Frankurt om inte MARTA?! Jag sitter helt alone i gaten, inte en kotte så långt ögat kan se, då kommer seniorita Marta, trodde jag led av hallucioner eller något. Hon skulle hem från Australien. HELT SJUKT vad världen är liten. Så vi flög hem till Sverige tillsammans.

NU ÄR DET VÅR OCH JAG HAR VÅRKÄNSLOR!
Se upp