jagochlina

Igår hade jag en nära döden-upplevelse för första gången i mitt liv UTAN att överdriva. Hela förmiddagen och eftermiddagen bestod av forsande regn och krafitga blixtar så det fanns inte mycket att göra förutom att hålla sig inomhus. Jag behövde dock ta mig en sväng förbi affären för att handla lite nödvändigheter, jag bestämde mig för att vänta tills nästa uppehåll. Dom tyckte jag skulle vänta tills det slutat helt och hållet, jag svarade lite klyschigt med: I don´t care about the rain, it´s just water and it doesn´t kill me I´ll JUST DO IT!

SÅ, jag begav mig ut på cykeln, handlade kvickt det jag skulle ha. Tre minuter senare piskar regnet ner, det är svårt att förklara med ord, tänk monsunregn eller högtryckstvätt. Blixtarna hade även de återvänt. Nu var dom riktigt jävla nära mig ,det gick knappt att räkna sekunderna mellan åskan och blixtnedslagen. Jag ställde mig under några pelare för att ta skydd mot regnet och tänkte att det bästa är att vänta tills blixtarna dragit sin kos, regnet blir jag inte av med i första taget.

Dygnsur stod jag där helt ensam med mina kassar och väntade och väntade och väntade, kanske 20-30 minuter. PLÖTSLIGT mitt framför ögonen på mig (två meter på sin höjd) slår blixten ner (något annat kan det omöjligt ha varit) med en jävla smäll och ett sken som sved värre än citron i ögonen, de slog ut all elektricitet framför mig. Mitt hjärta slog i 250 och jag var redo att fly för livet. MEN VART? Risken att bli träffad var minst lika stor där jag befann mig som ute på gatan. Jag stod dumt nog under några pelare som var anslutna till eledningar och div. SÅ med hjärtat i halsgropen bad jag en bön i hopp om att någon från ovan skulle höra mig och sedan trampade jag mig genom floden hem. Vattnet gick upp till vristerna på en del ställen utan överdrift trots att jag satt på cykeln. Jag var den enda levande människan som befann sig utomhus. Det var som en lottodragning. Det hade absolut ingenting med skicklighet att göra, endast tur. Det kunde närsomhelst vara GAME-OVER för min del.

Jag kunde se morgondagens löpsedel hos Aftonbladet framför mig....



MEN JAG ÖVERLEVDE, (blötare än en disktrasa) OCH FÖR DET ÄR JAG EVIGT TACKSAM!
Lek aldrig med naturens krafter!