Mina dagar är minst sagt räknade...
Ja mina vänner, nu börjar det närma sig min flykt från detta pissiga land. Och med det här pissiga vädret gör det mig inte ett skit. Just nu finns det inget här hemma som håller mig kvar.
Jag är rädd, jag är skiträdd ska jag erkänna. Men jag är inte den som fegar ut. Jag vet att jag bara kan bli starkare och utvecklas til det bättre. Och att få leva i lyx är ingenting jag någonsin har tackat nej till, att jag sen ska jobba i sju veckor är en annan femma. Det jag ser mest fram emot med hela resan är sista veckan när jag drar till Fredrik och hans flygpolare i San diego.
Jag lider av någon slags ångest samtidigt som jag bara vill härifrån!
Jag är rädd, jag är skiträdd ska jag erkänna. Men jag är inte den som fegar ut. Jag vet att jag bara kan bli starkare och utvecklas til det bättre. Och att få leva i lyx är ingenting jag någonsin har tackat nej till, att jag sen ska jobba i sju veckor är en annan femma. Det jag ser mest fram emot med hela resan är sista veckan när jag drar till Fredrik och hans flygpolare i San diego.
Jag lider av någon slags ångest samtidigt som jag bara vill härifrån!
Kommentarer
Postat av: Helena
Guud så härligt! :)
När är det du åker?
Nedräkningen har börjat här med och jag har snart nått min målvikt :P Så tänkte att vi lär ju träna tillsammans igen nu snart?:P Peppa varandra lite!
Förstår din känsla av förtjusning och skräck på samma gång! Men trotts allt en härlig känsla ^^
Trackback
