jagochlina

Här sitter jag med näsan full av bomull och blöder näsblod på kvällskvisten. Det gör mig inte så mycket egentligen, jag tror att kroppen försöker tala om för mig att jag behöver lite mer än fem timmars sömn per natt och jag tror det är dags för mig att börja lyssna på varningsignalerna så att jag inte stupar, för det vore ju himla synd.

Tänk vad vänner kan få mig på bättre humör! Nu är mitt depphumör som bortblåst och jag känner mig återigen full av liv. Jag är VERKLIGEN inte en deppig människa egentligen, därför hatar jag har mina få deppiga dagar när jag känner mig aningens schizofren. Nästan så att jag blir lite rädd för mig själv...
GODNATT mina kära!