Dags för skräck
Förut var skräckfilmer vardagsmat för mig, men nu med åren har jag blivit en riktig tråktant när det gäller spöken, demoner och blod. Kan bero på att jag lider av svåra mardrömmar. Riktigt obehagligt är vad det är. Ikväll har mina vänner lurat med mig så det är lika bra att ta tjuren i hornen och utsätta mig för detta vansinnesdåd. Jag vet ju att jag innerst inne älskar det samtidigt som jag hatar det. Varför utsätter jag mig för sånna galenskaper? Samma sak med bergochdahlbanor, jag fullkommligt älskar det samtidigt som det är sjukt läskigt. I USA när vi var på Six Flags åkte jag RUBBET trots att jag mådde illa av rädsla inför varje åk. VARFÖR???
Livet saknar spänning helt enkelt. Föressten så har jag och Anna-sara bestämt oss för att hoppa fallskärm, appropå galenskaper. Nu när jag avslöjat det finns det ingen återvändo. Det går inte att dra sig ur. NU: Paranormal activity
My oh my, den där spikmattan. jag tar mig tyvärr inte tid för den. jag ska läsa på lite om hur och när den ska användas. jag kommer bli spiktjejen till slut!
ja, min lilla pippifågel kom ju med hem. så skönt att börja med julklapparna (mamma ska få den i sin julstrumpa tänkte jag), har avklarat tre hela personer redan!
gaaaaaaaah, hur var den filmen??? har fått intrycket efter rykten jag hört att jag inte kommer vara samma person efter att ha sett den....
