jagochlina

Medans vår söta och otroligt trevliga städerska röjt upp på övervåningen har jag passat på att dra en ordentlig repa här nere på förmiddagen. SÅ mina kläder är nytvättade och doftar blomster. Garderoben fick sig en rejäl omgång, ut med skiten och sen in igen. 
SÅ nu är även min hjärna ren, städad och strukturerad. Nu är det bara helkroppsrenovering som fattas. Känns som att någon dragit förbi med en fet dammsugare och tagit med sig allt gammalt gråll. Där hör det hemma, i dammsugaren.
 Som jag sagt förut, klarar inte riktigt av o-ordning bland mina prylar. Bara vetskapen av att rummet är ett helvete eller att tvättkorgen växer får mig att vilja dra ett gammalt täcke över mig och bara sova för resten av livet.
Varför är det så? NU känner jag mig som en nyföddd människa.

Vi hade även en intressant diskussion om Winnerbäck hon och jag,. Summan av kardemumman: Han är ångesten själv, han är ett gení, HAN är mannen som sätter ord på den ångest vi alla upplever någon gång. Därför känns Lasse så lätt att umgås med. Ångest är det sista jag lider av, TROTS det har han blivit en av mina följeslagare!