jagochlina

... men inte mycket mer än så!
 Vi har vandrat längre än vad ni någonsin har eller kommer att göra. JAG LOVAR. Vi har vandrat över stock och sten, över berg och träsk, tvärsöver hårt trafikerade vägar, i kolsvart mörker och i iskall dimma. Vi har kämpat och upplevt våran livs längsta och tyngsta promenad någonsin. Om vi klarade det?! Våra stackars kroppar lyckades härda ut 15 timmar med två alldeles för tunga ryggsäckar på ryggen (7kg var.) Det är svårt att förstå nu såhär i efterhand att våra fötter och ben lyckades bära oss hela vägen över alla hinder och oväntade stigar och vägar. MEN det går inte att sticka under stolen med att det minst sagt känns i varenda liten del i kroppen. Vet inte riktigt vad jag ska bjuda på för smaskiga detaljer för tillfället. Jag tror först att jag måste smälta vad jag varit med om den senaste dygnet.

När vi vandrade längs väg 255 och klättrade på en vad jag skulle kalla det "bergsvägg," mörkret var ett faktum och fötterna dygnsura så undrade jag gång på gång "Vad i helvete har vi gett oss in i? Vad håller vi på med, och varför i hela friden gör vi det här frivilligt?" Det var bara eliminera dom negativa tankespökerna för att kämpa på och tänka på vilka coola tjejjer vi faktiskt var som vågade ge sig ut trots mökret och mörkrets alla fiender. Kroppen är en otrolig mekanism och klarar av nästintill vadsomhelst med hjälp av rätt inställning.

Det enda jag kan säga är att det krävs ett psyke av stål för att klara av ett sånt här uppdrag. Tack Karolina för att jag fick uppleva dela detta äventyr med dig! Nu tar jag ledigt från galenskaper ett tag, MEN inom en snar framtid är jag redo för något nytt annat galet påhitt, det lovar jag er!