Sista gången, för den här gången
Då var det avklarat. Sista repan med barnvagnen, slog till på stort och spatserade omkring i två timmar. Tog emot snälla leenden av människor som säkerligen trodde att jag var en lycklig hemmafru som tog ut min nyfödda baby ut på en fantastisk promenad. Upplever alla som tusen gånger trevligare och hjälpsammare när man är ute som ensam mamma. Män,killar och gubbar frågar konstigt nog ofta snällt om det inte behövs bärhjälp eller annan hjälp. Ser jag verkligen så klen och hjälplös ut? ELLER är jag kanske bara svår att motstå? Äldre damer däremot frågar hur gammal babyn är och småflickorna tittar alltid med nyfika ögon in i barnvagnen i hopp om att få se något. Alla lika fascinerade över de små liven. Nu har jag lärt mig hur det är att vara en mamma! NYTTIGT!
