jagochlina

På något konstigt sätt kan jag inte låta bli att tycka att det är mysigt när mörkret faller. En främmande känsla. Ville alltid förlänga sommaren, grät alltid i slutet av Agusti. Nu pustar jag ut. Inte samma sug efter vilda sommarnätter. Vill klä mig varmt, mysa med tända ljus och dricka mitt favoritté. Fy fan, har blivit tråkig. Det kanske är det som hör hösten till? Att bli tråkig, och bara ha lust att kura i värmen? Vill ut i skog och mark och plocka svamp också, tänk: krispig höstdag, trevligt sällskap, ryggsäck, mackor, termos och choklad. Gissar på att jag är ensam om denna fantasi, ialfall inom mina vänskapskretsar? Om inte, anmäl intresse! Ingen vore gladare än jag.