Häflten skalbagge, hälften fjäril!
Nu sätter jag stopp, nu får det vara nog. Nu har det nått höjden av alla berg och toppar. Efter fem långa dagar i soffläge, sitta, ligga, sitta, ligga på sida, ligga på rygg, halvsitta, sitta på ett ben, sitta på knä... variationen är oändlig. Jag har skavsår i röven. Jag har ont, det värker i svanskotan för jag har suttit på arslet för länge. Jag har sovit så många timmar att jag tappat räkningen för länge sen, jag har drömt så mycket sjukt att jag inte kommer ihåg ett piss. Jag har aldrig förr varit tyst under en såhär lång period och jag kan inte minnas jag senast kände mig så spechless!!! Är rädd att jag tappat min talförmåga på kuppen...
Jag har varit en ful skalbagge som inte funnit sin funktion i kretsloppet, överflödig och menlös. Jag har väntat på att få gå vidare till nästa fas, jag tror alla skalbaggar hoppas på att få bli något vackrare och viktigare i nästa jordeliv?! En fjäril.
INATT så kände jag hur något magiskt hände, nu snackar vi inte om något stort mirakel, men jag har fått tillbaks en del av min röst, en del av mitt hopp om livet, en del av mig har kommit tillbaks. För mig är det stort.
För att reda ut det här en gång för alla, just nu kan man säga att jag är hälften skalbagge och hälften fjäril. Ett mellanläge, men mer åt skalbaggehållet.
Det är NU jag måste hejda mig, när jag kommit till det är stadiet. Nu vill jag göra allting. Det är det fina med mig, minsta lilla friskhetstecken gör att jag tror att jag kan ta mina vingar och flyga iväg och göra vad jag vill. Tur att förståndet inte försvann med rövontet, annars skulle jag redan va ute på en joggingtur vid det här laget.
Nu vill jag inte vara skalbagge längre, dom är fula tråkiga och luktar säkert illa. 
P.s Om en vecka fyller jag år
